Varning för känsliga tittare

Tänkte visa lite bilder från min avskedsfesten som jag hade innan jag åkte, för festen som vi anordnade var nämligen ett hejdåkalas som jag hade, men det kunde jag ju inte skriva här eftersom jag inte ville avslöja min tidiga hemkost!

Vi hade mycket lek och stoj, Sonny hade ordnat en hel drös med roliga lekar. Vi åt massor med mat och godsaker. Vi åt lechon (osäker på stavning) vilket är en specialitet och något som man alltid har när det är fest i Filippinerna, vilket är en hel gris. Så man tillagar alltså hela grisen och lägger upp på bordet och sedan skär delar av. De flesta äter även skinnet som blir typ krispigt när det tillagas. Detta är verkligen inget jag äter, mår nästan illa jag bara tänker på det, huaa.. Men annars fanns det massor av annat gott som vi åt, bl.a. tårta och biko vilket är sticky rice, kokosmjölk och socker! Supergott, verkligen en favorit. Försökte göra det häromdagen här hemma i Sverige, blev inte alls likadant och inte alls lika gott, tråkigt!

Jag delade ut kläder som jag inte skulle ta med mig hem. Eller jag la dem på stolar så att de på signal fick springa fram och försöka få tag i något plagg. Det var heeelt galet! Tror jag har någon film på det så jag kanske lägger upp. Jag försökte få dem att stå en bit ifrån stolarna så att de skulle få springa fram, men inte backade de långt och inte hann jag heller räkna till 3 innan alla sprungit fram och börjat dra i kläderna!

En massor av galna och roliga lekar

Med charmiga Evelina som deltagare

VARNING för känsliga tittare, om du är vegetarianska du nog inte kolla på nedanstående bild

I slutet på kvällen blev det kramkalas

De hade fixat en överraskning åt mig. De satt mig på en stol mitt i rummet så att alla kollade på mig, sedan kom några söta tjejer in med blommor i händerna som de gav mig. Efter dem kom Dion med en blombukett, men han var ”utklädd” till min pojkvän, med en bild på min pojkvän fäst i ansiktet (bilden jag håller i handen nedan. Jag höll helt seriöst på att avlida av skratt, skrattade så att jag fick ont i hela kroppen! Dom är verkligen galna, men samtidigt så gulliga 🙂 Efter det fick jag sätta mig igen och sedan skulle var och en komma fram och säga några ord till mig, vilka idéer! Tycker nästan lite synd om dem som var tvungna att prata engelska och säga något om mig, säga något som avsked. Men otroligt kärleksfullt och fint, värmde verkligen om hjärtat!

Det var en helt fantastisk kväll. Saknar dem alla redan väldigt mycket!

DU och ingen annan

Jag läser boken Purpose Driven Life av Rick Warren, den består av 40 kapitel och jag läser ett om dagen. Igår handlade det om att Gud har gett oss olika gåvor och Han vill att vi ska använda oss av dessa, men inte lägga vår energi på de gåvor som vi inte har. Det kanske låter lite tråkigt, som att man inte kan lära sig spela gitarr bara för att man inte vet hur man tar ett enda ackord, det är klart man kan. Vill man lära sig spela gitarr så ska man lära sig spela gitarr. Men är man som mig, tondöv och saknar taktkänsla, är kanske inte en världsberömd gitarrspelare något man satsar på, utan finner glädjen i att göra något annat. Just det att Gud inte vill att vi lägger vår energi på de gåvor vi inte har, är för mig en väldigt stor befrielse, speciellt idag när vi åkte till en Bibelskola och Evelina höll i en sånglektion. Jag bara luta mig tillbaka och lyssna, för sång och musik är då verkligen inte en gåva jag har, det kan till och med de tondöva hålla med om!

Igår bad Andreas mig att skriva en spalt till en tidning. Den ska innehålla kort om mina erfarenheter här i Filippinerna. Genast började jag tänka på vad jag egentligen gjort här, vad har jag lagt min tid och energi på?! Har jag gjort något vettigt alls, och när jag läste kapitlet i boken började jag fundera på vad som är mina gåvor, vad är jag inte bra på och vad är jag bra på? Det är knepigt hur svårt det kan vara att tänka om sig själv vem man själv är. Vi fick alltid göra den uppgiften i skolan, skriva fem saker som vi är bra på. På den tiden var det lite lättare, det var ju bara att skriva att man var bra på att vara snäll och göra läxan. Men idag, när jag funderar på vad jag är bra på, dvs vilka gåvor jag har, och hur jag ska använda mig av dessa för att leva det liv Gud planerat för mig och inte lägga energi på fel saker eller blunda för det jag är menad att göra, då kändes det väldigt fjuttigt att vara bra på att vara snäll (hur man nu är bra på det..) och göra hemläxan.

Vad är jag egentligen bra på?

En sak är säker, vi måste prova oss fram. Warren skriver:

”If you think you are gifted to be a teacher or a singer and no one else agrees, guess what? If you want to know if you have the gift of leadership, just look over your shoulder! If no one is following you, you’re not a leader.”

Det kanske låter lite hårt, men det är sant. Däremot kan vi inte få reda på detta om vi inte provar. Du kanske inte tycker att sång låter som ett intressant ämne och känner att stå inför människor och sjunga skulle vara det sista du någonsin gör. Men en dag tvingas du sjunga en truddelutt och upptäcker att du är grym på att ta höga toner, även fast du aldrig övat, då kanske detta intresse också väcks inom dig. Något du aldrig upptäckt om du inte skulle ha provat. Samtidigt som du inte kan klamra dig fast vid att bli en as grym dansare om du (som jag) totalt saknar taktkänsla och ser ut som en stel pinne när höfterna  ska rulla. Jag säger inte att man aldrig ska dansa om man tycker det är roligt och befriande, kör på bara! Dansa järnet och strunta i vad alla säger, jag dansar rätt ofta, fast hemma ensam när ingen ser (Whatever you do, do it for the glory of God). Men som ni förstår, Gud har också lagt ner flera andra gåvor som vi verkligen är bra på och som vi är ämnade för.

”If you don’t make your unique contribution to the Body of Christ, it won’t be made.”

Det är alltså högst viktigt att ta reda på vem man är, vad man är bra på och hur man bäst använder sig av dessa egenskaper. Personligen är jag totalt förvirrad. Jag har inte en aning om vad jag ska ägna min tid åt och lägga min energi på. Men, som Warren återigen skrivit, vissa menar att vi först ska upptäcka våra gåvor och sedan vet vi vad vi ska lägga vår energi och tid på, vilken uppgift vi är ämnade för. Men egentligen är det tvärtom. Börja med att tjäna, experimentera med olika uppgifter och på så sätt upptäcka dina gåvor. ”And when it doesn’t work out, call it an experiment, not a failure.”

Och även om jag är förvirrad, så har jag bättre förståelse för detta nu än för fyra månader sedan, dock tror jag att vi måste ägna hela våra liv åt att ta reda på våra gåvor, för vi har inte bara en, utan massor, och vi kan utveckla dem genom hela livet.

”What I’m able to do, God want’s me to do.”

Äta bör man

Lite sådär halvsega dagar senaste veckan, när vi väll blev friska så härjade ösregn och det blev typ översvämningar överallt, stigen till skolan (där vi bor) var en enda stor vattenpöl, lixom även vägen till feeding centret där vi äter frukost och lunch. Det var alltså ingen höjdare att vakna och inse att vi var tvungna att ta oss ett bad för att kunna äta frukost.

Egentligen skulle vi åka på en liten roadtrip denna vecka, något jag verkligen såg fram emot, men planerna blev tyvärr ändrade så det blev inställt. Igår åkte Evelina, jag och Nenia istället till Ormoc och handlade mat, massor med mat!

Eller ja, ni se väll vad som vagnen till mesta del är fylld utav. Detta ska vara till ett party i helgen så vi åkte till staden och gjorde storshopping. Alltid lika spännande att försöka få med allt på bussen som alltid är lika överfull. Hade jag kunnat så skulle jag tagit kort på den resan men OJ så mycket folk! Jag och Nenia satt längst bak med fyra killar, och när jag skulle trycka ner mina höfter där så satt de nästan redan på varandra, kände mig väldigt stor just då..

Mat var det ja

Busseresan till Ormoc var också spännande, kändes som att åka karusell på ett tivoli eftersom busschauffören spelade precis sån musik som brukar spelas när man åker karusell, och han spelade så högt så vi var tvungna att skrika när vi skulle konversera. Evelina spelade in en kort film, kanske ska ta o lägga upp den..

Gissa vems fot som tillhör vem? (Matchande skor, gulligt va?)

Alla bilder tagna av Evelina.

90 dagar kvar

See you soon!

tusen ord

Idag får denna bild stå för alla ord.

På andra sidan dörren

Nu har vi sett två filmer, bland annat På andra sidan Häcken, sjukt kul film, rekommenderas. Idag tog vi oss äntligen utanför dörren, mår bra nu o får i oss riktig mat, men energin tar fort slut! Den kommer nog snart tillbaka. Helgen och nästa vecka ser fullspäckad ut så det är lika bra o passa på att vila medan man kan.

En bild från Jollibee partyt vi var på i lördags.

3 månader

Sjukt vad tiden går, men ändå inte.. Idag var det tre månader sedan jag lämnade Sverige, känns som en evighet sedan samtidigt som det gått fort. Knepig känsla att beskriva, fått en vardag här så känns konstigt att tänka tanken på hur livet skulle vara i Sverige, samtidigt som jag längtar hem. Går nog inte riktigt att beskriva hur det känns, ni får ta och uppleva det själva helt enkelt!

De här tvillingflickorna bor med deras storebror, mamma, pappa och lillebror uppe i bergen. När FHP först träffade dem led de av tredje gradens undernäring, precis som deras storebror och även ett ytterligare syskon, en syster. FHP började omedelbart att ge dem mat. Tyvärr klarade sig inte deras syster, hon dog i alldeles för tidig ålder. Idag lider tvillingarna, som ni kan se, inte längre av undernäring och inte heller deras resterande syskon. De får mat varje dag i FHPs feedingcenter och går på FHPs learning center tack vare fadderstöd. I skolan klarar de sig bra, tack vare den hjälp de fick i tid. Tyvärr upptäcktes inte deras storebrors undernäring i tid, även om han idag inte är undernärd lider han av andra svårigheter. Han är 12 år men går i samma klass som sina småsyskon, en klass för barn i 4-5 års åldern.

Imorgon kommer Evelina, SÅÅÅÅ BRA! Kommer bli superduper kul att träffa henne, träffa någon man känner fast man nu är van vid ansiktena här! Haha awesome helt enkelt.

Igår somnade jag tre timmar efter skolan, tror jag var lite trött. Förstår inte vad som hände, men jag var nog trött efter helgen med allt som hände då. Hoppas på mer styrka och energi nu!

103 dagar kvar

See you soon!

Filippinskt bröllop

Idag har jag varit på ett filippinskt bröllop! Mycket intressant, liknande svenskt men en hel del olikheter. För det första var det på morgonen, skulle starta 9am men typiskt filippiner så startade det en timma senare, dock har jag aldrig varit på ett bröllop i Sverige som är på förmiddagen..

Cermonin var också annorlunda, en hel del mer detaljer och sponsorer (!) som anlände och presenterades med namn innan bruden kom in. Intressant var det ock mycket fint 🙂

Det är ju galet billigt o gifta sig här i Filippinerna, kanske ska flyga hit den dagen jag ska gifta mig?..

Nu snart ska vi döda en gris (fast jag kommer nog inte vara närvarande) för i morgon är det thanksgiving i kyrkan, för 7e året! Så då blir det en hel del mat och glada miner 🙂

Nu är det inte ens en vecka tills min kusin kommer, rooooligt!! Ska bli spännande o se vad hon tycker om det som blivit min vardag nu. Läs hennes blogg på här.

ni vet den där känslan när man känner sig helt

(men nog börjar ja väll bli lite brun nu ändå?)

a lot of love

Blev helt fantastiska 24h. Jag hade sista timmen och kände verkligen all kärlek som fanns där. Var även där en timma tidigare för att ta ett pass som blev ledigt, tänkte att det var bättre så än att det skulle vara ett glapp på en timme, men oj så fel jag hade, jag tror vi var 4 personer i rummet samtidigt så risken att rummet skulle stå tomt fanns då verkligen inte. Välsignat.

Här ser ni hur det såg ut i slutet av timmarna.

I detta hörn, Revelations, skrev vi ned sådant vi läst i Bibeln eller som vi kände att Gud sa till oss som vi ville dela med varandra.

Detta hörn hette Prayer requests och här skrev vi ned vad vi ville ha hjälp att be för, så man kunde läsa vad andra skrivit och be för dem.Detta hörn hette Thank you God och här skrev vi ned vad vi är tacksamma för och tackade Gud för allt han gjort och gör för oss.

Det sista hörnet hette You and God och tanken var att man här skulle ägna sig bön att fokusera på relationen mellan en själv och Gud.

Nu ska jag snart skypa med församlingen där hemma, tänk att alla ska sitta o titta på mig, blir lite nervis faktiskt, hoppas bara inte bilden fryser när jag gör någon snygg min. Men det ska nog gå bra (hoppas jag..)

Glädje är att se Guds godhet

Idag har det varit väldigt varmt. Vi var och delade ut matpaketen som ni kunde köpa till fattiga familjer, tanken var att de skulle få dessa över julhelgen men pga tidsbrist under juletider så fick dom paketen nu istället och oj så glada de blev!

Här är det ingen bekvämlighet med bil som går ända fram till dörren som gäller inte, utan här i Filippinerna bär vi på paket och flera kilon med ris (i värmen), men när man ser dessa glada ansikten så finns ingen trötthet kvar i kroppen!

116 dagar kvar

See you soon!