Sjukt vad tiden går, men ändå inte.. Idag var det tre månader sedan jag lämnade Sverige, känns som en evighet sedan samtidigt som det gått fort. Knepig känsla att beskriva, fått en vardag här så känns konstigt att tänka tanken på hur livet skulle vara i Sverige, samtidigt som jag längtar hem. Går nog inte riktigt att beskriva hur det känns, ni får ta och uppleva det själva helt enkelt!
De här tvillingflickorna bor med deras storebror, mamma, pappa och lillebror uppe i bergen. När FHP först träffade dem led de av tredje gradens undernäring, precis som deras storebror och även ett ytterligare syskon, en syster. FHP började omedelbart att ge dem mat. Tyvärr klarade sig inte deras syster, hon dog i alldeles för tidig ålder. Idag lider tvillingarna, som ni kan se, inte längre av undernäring och inte heller deras resterande syskon. De får mat varje dag i FHPs feedingcenter och går på FHPs learning center tack vare fadderstöd. I skolan klarar de sig bra, tack vare den hjälp de fick i tid. Tyvärr upptäcktes inte deras storebrors undernäring i tid, även om han idag inte är undernärd lider han av andra svårigheter. Han är 12 år men går i samma klass som sina småsyskon, en klass för barn i 4-5 års åldern.
Imorgon kommer Evelina, SÅÅÅÅ BRA! Kommer bli superduper kul att träffa henne, träffa någon man känner fast man nu är van vid ansiktena här! Haha awesome helt enkelt.
Igår somnade jag tre timmar efter skolan, tror jag var lite trött. Förstår inte vad som hände, men jag var nog trött efter helgen med allt som hände då. Hoppas på mer styrka och energi nu!
103 dagar kvar
See you soon!
187 dagar i Filippinerna 