Nu har de 24h av fastande passerat och det gick väldigt bra. Var väll jobbigast sista timmen, men det var bara att hålla ut. Åt god middag, men vågade inte äta så mycket för jag ville inte ”chocka” magen. Med tanke på att min mage brukar vara väldigt känslig om jag inte håller fasta måltider så trodde jag att jag skulle få ont, men har inte känt av något alls. Så det är jag glad för.
Nu blir det strax sovdags och imorgon är det kyrka och sedan förberedelser och kalas, ska bli supermysigt.
Jag överlevde natten, även om det var jobbigt att gå och lägga sig hungrig. Vaknade däremot utan hunger och kände inget behov av mat förrän vid lunch. Hungern kommer och går, just nu känner jag inte speciellt mycket. Jag kanske vande mig vid att inte äta när jag fick magsjukan och inte åt på mer än ett dygn. Hittills har vi bara druckit vatten men vi gick precis och köpte juice, så vi får i oss lite socker i alla fall så att energin inte försvinner helt.
När hungern sätter in och känns olidlig tänker jag på alla barnen vars vardag är att inte kunna äta på mer än 24h..
För 10 min sedan drog vi igång ett till bönedygn och denna gång ska vi, som vill, också fasta. Jag och Evelina har bestämt oss för att inte äta någonting på ett dygn men att vi får dricka vatten och så. Det kommer bli tufft, har aldrig gjort det förut men vill verkligen ”prova på”. Kan bara tänka mig hur hungrig jag kommer vara om 24h, eller ja, om bara några timmar kommer jag ju vara hungrig. Dessutom tog jag passet 12-1 och Evelina 1-2 inatt (väldigt smarta tjejer), runt 12 brukar det alltid kännas som att det är dags för en tripp till Mcdonalds (eller här blir det väll risdags), men vi ska nog överleva det. Får se hur jag mår imorgon!
Lite sådär halvsega dagar senaste veckan, när vi väll blev friska så härjade ösregn och det blev typ översvämningar överallt, stigen till skolan (där vi bor) var en enda stor vattenpöl, lixom även vägen till feeding centret där vi äter frukost och lunch. Det var alltså ingen höjdare att vakna och inse att vi var tvungna att ta oss ett bad för att kunna äta frukost.
Egentligen skulle vi åka på en liten roadtrip denna vecka, något jag verkligen såg fram emot, men planerna blev tyvärr ändrade så det blev inställt. Igår åkte Evelina, jag och Nenia istället till Ormoc och handlade mat, massor med mat!
Eller ja, ni se väll vad som vagnen till mesta del är fylld utav. Detta ska vara till ett party i helgen så vi åkte till staden och gjorde storshopping. Alltid lika spännande att försöka få med allt på bussen som alltid är lika överfull. Hade jag kunnat så skulle jag tagit kort på den resan men OJ så mycket folk! Jag och Nenia satt längst bak med fyra killar, och när jag skulle trycka ner mina höfter där så satt de nästan redan på varandra, kände mig väldigt stor just då..
Mat var det ja
Busseresan till Ormoc var också spännande, kändes som att åka karusell på ett tivoli eftersom busschauffören spelade precis sån musik som brukar spelas när man åker karusell, och han spelade så högt så vi var tvungna att skrika när vi skulle konversera. Evelina spelade in en kort film, kanske ska ta o lägga upp den..
Gissa vems fot som tillhör vem? (Matchande skor, gulligt va?)
Alla bilder tagna av Evelina.
90 dagar kvar
See you soon!
Det är frågan.
Tänkte åka till Ormoc idag, men stannade hemma bredvid toalettstolen i stället, kändes mysigare lixom..
Update: klockan är nu 6 på eftermiddagen här, magen har lugnat sig lite men vill ändå inte sluta. Jag har inte intagit något annat än vätska på 24 timmar då jag mår illa bara tanken på mat.. Hade varit gott med nyponsoppa eller blåbärssoppa, saknar sverige!
Oj vilken oberäknad dag! Började med att vi kände ett jordskalv runt lunch, inte så stort men tillräckligt för att man kände hur marken verkligen rörde sig och väggarna skakade. Sjukt knepig känsla, jag menar, marken ska ju vara fast och stilla, inte röra sig?!
Efter någon timma fick vi höra att de varnade för ännu ett jordskalv mellan 5-7 på kvällen som skulle kunna mätas upp till 5,7, vilket är ganska mycket ändå. Lite nervösa blev vi allt, inget man är van vid lixom. Men kände oss ändå inte allt för rädda eftersom vi har nära till öppen yta utomhus, vi skulle bara se till att inte stå under något kokosnötträd så vi inte skulle riskera att få en kokosnöt i huvudet! Jag och Evelina gick in på vårt rum, efter ytterligare någon timma kommer de in och berättar, som vi förstod det då, att Laila och Andreas, som befann sig i Cebu (en ö i närheten av vår), sprungit upp på taket på en byggnad för att det kommit en tsunami. Hur stor den var och så hade vi inte en aning om. Vi blev otroligt nervösa eftersom vi inte visste om nästa jordskalv/bävning skulle innebära ännu en tsunami och om den eventuellt skulle komma mot vår ö. Vi hade även tänkt åka med dem till Cebu och stanna där över natten,är väldigt glad och tacksam att vi inte valde att göra detta. Evelina och jag kontaktade våra anhöriga hemma och berättade situationen, mådde psykiskt dåligt eftersom vi levde i stor ovisshet om vad som komma skall. Helt sjukt jobbigt det är att inte ha en aning.
Till slut fick vi äntligen höra att det aldrig blivit någon tsunami på Cebu, utan bara en varning, och att den dragits tillbaka då, vilken befriande känsla. Vi kände oss något lugnare i hopp om att nästa jordbävning kanske då inte heller skulle innebära tsunami. Dock beror ju sådant på vart den slår till och styrka, men lite lugnare blev vi. Kring fem tiden på eftermiddagen gick vi till Nenias hus eftersom vi kände oss tryggare i sällskap av andra, eftersom de är mer vana vid sådana här situationer och vet hur vi ska agera om något händer. Vi åt middag, hade trevligt och såg på nyheterna om uppdateringar. Knasigt att man kan skämta och ha kul även fast man samtidigt kan vara grymt orolig och nervös..
Runt sex tiden fick vi höra att ännu en jordbävning brytit ut på grannön till Cebu, en jordbävning som mättes upp till 6,7!! Däremot beräknades det inte komma fler jorbävningar och heller ingen tsunami. Och även om en tsunami skulle starta där jordbävningen kom ifrån så skulle den inte kunnat slå mot oss eftersom det är andra öar emellan. Sådan otrolig lättnad! Kändes nästan lite löjligt hur oroliga vi varit.. Imorgon kommer vi nog skratta åt vårt beteende!
Men det viktigaste är att vi lever och mår bra, ännu en erfarenhet rikare!
Snart kommer jag hem till er igen!
Idag har jag varit på ett filippinskt bröllop! Mycket intressant, liknande svenskt men en hel del olikheter. För det första var det på morgonen, skulle starta 9am men typiskt filippiner så startade det en timma senare, dock har jag aldrig varit på ett bröllop i Sverige som är på förmiddagen..
Cermonin var också annorlunda, en hel del mer detaljer och sponsorer (!) som anlände och presenterades med namn innan bruden kom in. Intressant var det ock mycket fint 🙂
Det är ju galet billigt o gifta sig här i Filippinerna, kanske ska flyga hit den dagen jag ska gifta mig?..
Nu snart ska vi döda en gris (fast jag kommer nog inte vara närvarande) för i morgon är det thanksgiving i kyrkan, för 7e året! Så då blir det en hel del mat och glada miner 🙂
Nu är det inte ens en vecka tills min kusin kommer, rooooligt!! Ska bli spännande o se vad hon tycker om det som blivit min vardag nu. Läs hennes blogg på här.
(men nog börjar ja väll bli lite brun nu ändå?)
Blev helt fantastiska 24h. Jag hade sista timmen och kände verkligen all kärlek som fanns där. Var även där en timma tidigare för att ta ett pass som blev ledigt, tänkte att det var bättre så än att det skulle vara ett glapp på en timme, men oj så fel jag hade, jag tror vi var 4 personer i rummet samtidigt så risken att rummet skulle stå tomt fanns då verkligen inte. Välsignat.
Här ser ni hur det såg ut i slutet av timmarna.
I detta hörn, Revelations, skrev vi ned sådant vi läst i Bibeln eller som vi kände att Gud sa till oss som vi ville dela med varandra.
Detta hörn hette Prayer requests och här skrev vi ned vad vi ville ha hjälp att be för, så man kunde läsa vad andra skrivit och be för dem.
Detta hörn hette Thank you God och här skrev vi ned vad vi är tacksamma för och tackade Gud för allt han gjort och gör för oss.
Det sista hörnet hette You and God och tanken var att man här skulle ägna sig bön att fokusera på relationen mellan en själv och Gud.
Nu ska jag snart skypa med församlingen där hemma, tänk att alla ska sitta o titta på mig, blir lite nervis faktiskt, hoppas bara inte bilden fryser när jag gör någon snygg min. Men det ska nog gå bra (hoppas jag..)
Idag har det varit väldigt varmt. Vi var och delade ut matpaketen som ni kunde köpa till fattiga familjer, tanken var att de skulle få dessa över julhelgen men pga tidsbrist under juletider så fick dom paketen nu istället och oj så glada de blev!
Här är det ingen bekvämlighet med bil som går ända fram till dörren som gäller inte, utan här i Filippinerna bär vi på paket och flera kilon med ris (i värmen), men när man ser dessa glada ansikten så finns ingen trötthet kvar i kroppen!
116 dagar kvar
See you soon!
187 dagar i Filippinerna 