Nu har vi sett två filmer, bland annat På andra sidan Häcken, sjukt kul film, rekommenderas. Idag tog vi oss äntligen utanför dörren, mår bra nu o får i oss riktig mat, men energin tar fort slut! Den kommer nog snart tillbaka. Helgen och nästa vecka ser fullspäckad ut så det är lika bra o passa på att vila medan man kan.
En bild från Jollibee partyt vi var på i lördags.
Det är frågan.
Tänkte åka till Ormoc idag, men stannade hemma bredvid toalettstolen i stället, kändes mysigare lixom..
Update: klockan är nu 6 på eftermiddagen här, magen har lugnat sig lite men vill ändå inte sluta. Jag har inte intagit något annat än vätska på 24 timmar då jag mår illa bara tanken på mat.. Hade varit gott med nyponsoppa eller blåbärssoppa, saknar sverige!
Oj vilken oberäknad dag! Började med att vi kände ett jordskalv runt lunch, inte så stort men tillräckligt för att man kände hur marken verkligen rörde sig och väggarna skakade. Sjukt knepig känsla, jag menar, marken ska ju vara fast och stilla, inte röra sig?!
Efter någon timma fick vi höra att de varnade för ännu ett jordskalv mellan 5-7 på kvällen som skulle kunna mätas upp till 5,7, vilket är ganska mycket ändå. Lite nervösa blev vi allt, inget man är van vid lixom. Men kände oss ändå inte allt för rädda eftersom vi har nära till öppen yta utomhus, vi skulle bara se till att inte stå under något kokosnötträd så vi inte skulle riskera att få en kokosnöt i huvudet! Jag och Evelina gick in på vårt rum, efter ytterligare någon timma kommer de in och berättar, som vi förstod det då, att Laila och Andreas, som befann sig i Cebu (en ö i närheten av vår), sprungit upp på taket på en byggnad för att det kommit en tsunami. Hur stor den var och så hade vi inte en aning om. Vi blev otroligt nervösa eftersom vi inte visste om nästa jordskalv/bävning skulle innebära ännu en tsunami och om den eventuellt skulle komma mot vår ö. Vi hade även tänkt åka med dem till Cebu och stanna där över natten,är väldigt glad och tacksam att vi inte valde att göra detta. Evelina och jag kontaktade våra anhöriga hemma och berättade situationen, mådde psykiskt dåligt eftersom vi levde i stor ovisshet om vad som komma skall. Helt sjukt jobbigt det är att inte ha en aning.
Till slut fick vi äntligen höra att det aldrig blivit någon tsunami på Cebu, utan bara en varning, och att den dragits tillbaka då, vilken befriande känsla. Vi kände oss något lugnare i hopp om att nästa jordbävning kanske då inte heller skulle innebära tsunami. Dock beror ju sådant på vart den slår till och styrka, men lite lugnare blev vi. Kring fem tiden på eftermiddagen gick vi till Nenias hus eftersom vi kände oss tryggare i sällskap av andra, eftersom de är mer vana vid sådana här situationer och vet hur vi ska agera om något händer. Vi åt middag, hade trevligt och såg på nyheterna om uppdateringar. Knasigt att man kan skämta och ha kul även fast man samtidigt kan vara grymt orolig och nervös..
Runt sex tiden fick vi höra att ännu en jordbävning brytit ut på grannön till Cebu, en jordbävning som mättes upp till 6,7!! Däremot beräknades det inte komma fler jorbävningar och heller ingen tsunami. Och även om en tsunami skulle starta där jordbävningen kom ifrån så skulle den inte kunnat slå mot oss eftersom det är andra öar emellan. Sådan otrolig lättnad! Kändes nästan lite löjligt hur oroliga vi varit.. Imorgon kommer vi nog skratta åt vårt beteende!
Men det viktigaste är att vi lever och mår bra, ännu en erfarenhet rikare!
Snart kommer jag hem till er igen!
Men halloj.
Kom precis på att jag har en blogg och att ni kanske vill veta att jag lever. ATT jag gör! Mår så gott så. Välkomnade min kära kusin med regn och rusk i torsdags, utsatte henne (när hon äntligen vaknat) för två födelsedagsfiranden, bönekväll och godisinslagning i fredags och idag fick hon erfara ett hektiskt jollibee party och lite shopping. Nu är vi dödströtta och ska vila inför ännu ett kalas ikväll!
100 dagar kvar
See you soon!
Sjukt vad tiden går, men ändå inte.. Idag var det tre månader sedan jag lämnade Sverige, känns som en evighet sedan samtidigt som det gått fort. Knepig känsla att beskriva, fått en vardag här så känns konstigt att tänka tanken på hur livet skulle vara i Sverige, samtidigt som jag längtar hem. Går nog inte riktigt att beskriva hur det känns, ni får ta och uppleva det själva helt enkelt!
De här tvillingflickorna bor med deras storebror, mamma, pappa och lillebror uppe i bergen. När FHP först träffade dem led de av tredje gradens undernäring, precis som deras storebror och även ett ytterligare syskon, en syster. FHP började omedelbart att ge dem mat. Tyvärr klarade sig inte deras syster, hon dog i alldeles för tidig ålder. Idag lider tvillingarna, som ni kan se, inte längre av undernäring och inte heller deras resterande syskon. De får mat varje dag i FHPs feedingcenter och går på FHPs learning center tack vare fadderstöd. I skolan klarar de sig bra, tack vare den hjälp de fick i tid. Tyvärr upptäcktes inte deras storebrors undernäring i tid, även om han idag inte är undernärd lider han av andra svårigheter. Han är 12 år men går i samma klass som sina småsyskon, en klass för barn i 4-5 års åldern.
Imorgon kommer Evelina, SÅÅÅÅ BRA! Kommer bli superduper kul att träffa henne, träffa någon man känner fast man nu är van vid ansiktena här! Haha awesome helt enkelt.
Igår somnade jag tre timmar efter skolan, tror jag var lite trött. Förstår inte vad som hände, men jag var nog trött efter helgen med allt som hände då. Hoppas på mer styrka och energi nu!
103 dagar kvar
See you soon!
”Du ska inte missbruka Herrens namn. Den som gör det ska inte undgå att bli straffad.”
5 Mosebok 20:7
Hur många gånger idag har du sagt/tänk oh my god, herregud osv? Jag själv gör det väldigt ofta, nästan i varje mening där det kan få plats (kanske inte så ofta, men ofta är det kan jag ärligt erkänna).
Jag har dock aldrig tänkt på vad det innebär, vad det egentligen är som jag faktiskt säger. Det har bara varit ett kraftuttryck precis som många andra jag använder, ett uttryck i mängden. Men är det verkligen bara ett kraftuttryck? Har det jag säger inte en djupare mening, för vad är det egentligen jag säger?
Jag är så glad att jag köpte Handbok för Livet, den hjälper mig verkligen att få perspektiv och förstå vad det är jag läser. I noteringen om 5 Mos 20:7 har de skrivit (jag sammanfattar): Guds namn är också en beskrivning av vem han är. Idag är vi så vana att Hans namn missbrukas att vi glömmer bort innebörden i namnet. Vårt sätt att uttala och använda Guds namn avslöjar vilken inställning vi har till honom. Vi ska respektera Guds namn och inte använda det i förbannelser eller kraftuttryck.
Så frågan är, vilken inställning har DU till Gud och hur visar du det genom det du säger?
Idag har jag varit på ett filippinskt bröllop! Mycket intressant, liknande svenskt men en hel del olikheter. För det första var det på morgonen, skulle starta 9am men typiskt filippiner så startade det en timma senare, dock har jag aldrig varit på ett bröllop i Sverige som är på förmiddagen..
Cermonin var också annorlunda, en hel del mer detaljer och sponsorer (!) som anlände och presenterades med namn innan bruden kom in. Intressant var det ock mycket fint 🙂
Det är ju galet billigt o gifta sig här i Filippinerna, kanske ska flyga hit den dagen jag ska gifta mig?..
Nu snart ska vi döda en gris (fast jag kommer nog inte vara närvarande) för i morgon är det thanksgiving i kyrkan, för 7e året! Så då blir det en hel del mat och glada miner 🙂
Nu är det inte ens en vecka tills min kusin kommer, rooooligt!! Ska bli spännande o se vad hon tycker om det som blivit min vardag nu. Läs hennes blogg på här.
(men nog börjar ja väll bli lite brun nu ändå?)
Blev helt fantastiska 24h. Jag hade sista timmen och kände verkligen all kärlek som fanns där. Var även där en timma tidigare för att ta ett pass som blev ledigt, tänkte att det var bättre så än att det skulle vara ett glapp på en timme, men oj så fel jag hade, jag tror vi var 4 personer i rummet samtidigt så risken att rummet skulle stå tomt fanns då verkligen inte. Välsignat.
Här ser ni hur det såg ut i slutet av timmarna.
I detta hörn, Revelations, skrev vi ned sådant vi läst i Bibeln eller som vi kände att Gud sa till oss som vi ville dela med varandra.
Detta hörn hette Prayer requests och här skrev vi ned vad vi ville ha hjälp att be för, så man kunde läsa vad andra skrivit och be för dem.
Detta hörn hette Thank you God och här skrev vi ned vad vi är tacksamma för och tackade Gud för allt han gjort och gör för oss.
Det sista hörnet hette You and God och tanken var att man här skulle ägna sig bön att fokusera på relationen mellan en själv och Gud.
Nu ska jag snart skypa med församlingen där hemma, tänk att alla ska sitta o titta på mig, blir lite nervis faktiskt, hoppas bara inte bilden fryser när jag gör någon snygg min. Men det ska nog gå bra (hoppas jag..)
För en timma sedan drog vår 24 timmar bön igång här i Filippinerna. Jag och Mary Ann har gjort i ordning ett rum dit en person kommer att be under en timma, och kommer det en ny och ber en timme osv. Tanken är att vi ska fylla 24 timmar och när jag tittar på schemat så verkar det som att vi kommer att kunna göra det.
Rummet innehåller fyra olika hörn med olika teman, såsom prayer requests och revelations.
Detta kommer bli riktigt bra 24 timmar!
187 dagar i Filippinerna 