this is not the end

Jag vet inte vilken bild av att vara tusentals mil från någon jag känner, som jag har gett er där hemma, men nej det är inte lätt. Saknar er, saknar Christoffer och många andra nära så det gör ont i hjärtat. Jag vet att Gud är med mig, han ger mig frid, annars hade jag inte klarat av en enda dag här, men saknaden är fortfarande stor. Vill så gärna vara hos er när allting händer, krama om er och stötta er, men även bli kramad och älskad. Jag vill gråta och jag vill skratta med er, jag vill göra allt och ingenting med er.

Men även fast jag är så långt borta får jag uppleva dessa saker. Jag får lära mig att stötta, älska och älskas av andra människor, människor som Gud skapat och lett in i mitt liv. Individer som jag aldrig kommer att glömma, personligheter som jag en dag kommer att sakna enormt.

Vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer.