mars 7, 2012 by nnyman

Varning för känsliga tittare

Tänkte visa lite bilder från min avskedsfesten som jag hade innan jag åkte, för festen som vi anordnade var nämligen ett hejdåkalas som jag hade, men det kunde jag ju inte skriva här eftersom jag inte ville avslöja min tidiga hemkost!

Vi hade mycket lek och stoj, Sonny hade ordnat en hel drös med roliga lekar. Vi åt massor med mat och godsaker. Vi åt lechon (osäker på stavning) vilket är en specialitet och något som man alltid har när det är fest i Filippinerna, vilket är en hel gris. Så man tillagar alltså hela grisen och lägger upp på bordet och sedan skär delar av. De flesta äter även skinnet som blir typ krispigt när det tillagas. Detta är verkligen inget jag äter, mår nästan illa jag bara tänker på det, huaa.. Men annars fanns det massor av annat gott som vi åt, bl.a. tårta och biko vilket är sticky rice, kokosmjölk och socker! Supergott, verkligen en favorit. Försökte göra det häromdagen här hemma i Sverige, blev inte alls likadant och inte alls lika gott, tråkigt!

Jag delade ut kläder som jag inte skulle ta med mig hem. Eller jag la dem på stolar så att de på signal fick springa fram och försöka få tag i något plagg. Det var heeelt galet! Tror jag har någon film på det så jag kanske lägger upp. Jag försökte få dem att stå en bit ifrån stolarna så att de skulle få springa fram, men inte backade de långt och inte hann jag heller räkna till 3 innan alla sprungit fram och börjat dra i kläderna!

En massor av galna och roliga lekar

Med charmiga Evelina som deltagare

VARNING för känsliga tittare, om du är vegetarianska du nog inte kolla på nedanstående bild

I slutet på kvällen blev det kramkalas

De hade fixat en överraskning åt mig. De satt mig på en stol mitt i rummet så att alla kollade på mig, sedan kom några söta tjejer in med blommor i händerna som de gav mig. Efter dem kom Dion med en blombukett, men han var ”utklädd” till min pojkvän, med en bild på min pojkvän fäst i ansiktet (bilden jag håller i handen nedan. Jag höll helt seriöst på att avlida av skratt, skrattade så att jag fick ont i hela kroppen! Dom är verkligen galna, men samtidigt så gulliga 🙂 Efter det fick jag sätta mig igen och sedan skulle var och en komma fram och säga några ord till mig, vilka idéer! Tycker nästan lite synd om dem som var tvungna att prata engelska och säga något om mig, säga något som avsked. Men otroligt kärleksfullt och fint, värmde verkligen om hjärtat!

Det var en helt fantastisk kväll. Saknar dem alla redan väldigt mycket!

mars 1, 2012 by nnyman

Jag har ljugit för er

Antingen så har världen vänts upp och ner, så att vi fick en annorlunda nederbörd i Filippinerna, eller så har jag ljugit för er, vilket jag har.

Ljugit kanske är att ta i, men lurats lite har jag faktiskt gjort. Det är nämligen så att jag befunnit mig i det kalla landet Sverige i en vecka nu. Jag är alltså inte i Filippinerna som först planerat, utan nu är jag hemma igen. Det blev alltså inte 187 dagar i Filippinerna, bara lite över hundra. Fast från allra början var det inte tänkt att jag skulle vara där i prick 187 dagar heller, men kring 180. Jag hade nämligen lurat min pojkvän att jag skulle komma hem i början av maj i stället för i slutet av april, för att kunna överraska honom på hans födelsedag. Men för lite mer än en månad sedan bestämde jag mig för att åka hem två månader tidigare.

Jag har haft det superbra i Filippinerna och verkligen trivts där. Givetvis har längtan hem varit jobbig, men något jag kunde leva med. Anledningen till att jag nu är hemma beror delvis på längtan hem, men också på visioner och planer som jag nu vill sätta i verket hemifrån i Sverige. Jag uppnådde de mål jag hade i Filippinerna och var nu redo att göra något annat. Under mina (nästan) 4 månader i Filippinerna har jag fått uppleva och lära mig så otroligt mycket, en livsupplevelse jag aldrig skulle byta ut och aldrig kommer att ångra. Jag hoppas att jag en dag kommer kunna återvända dit och hälsa på alla de underbara människorna jag lärde känna.

Anledningen till att jag inte gjort ett blogginlägg förrän nu beror på att ingen förutom några få visste att jag skulle komma hem, så ända fram tills idag har jag överraskat mina nära och kära, vilket har varit så otroligt kul! Ångrar att jag inte filmade alla chockade miner, jag har fått skrattat en hel del kan jag lova.

Nu när jag inte längre sitter i värmen och volontärarbetar, söker jag jobb här hemma i Sverige och sedan får vi se vilka planer Gud har för mig, allt jag vet är att det kommer att bli (och är) awesome!

0 dagar kvar

See you now!

februari 27, 2012 by nnyman

Rånad

Nuså, äntligen har jag tid att göra en uppdatering!

Skrev om detta i förra inlägget men ska förklara bättre nu 🙂

Förra veckan var heelt galen. På tisdagen åkte vi till Tacloban för att bo på hotell en natt, vi tänkte besöka en ö som heter Samar, där skulle vi bada och må gott. Men när vi kom till Tacloban så var det riktigt tråkigt väder, så vi fick skippa strandbesöket och åkte till en park i väntan på att Laila skulle ordna med några papper. Parken låg bredvid vattnet och stora vågor slog upp mot en mur, så jag ville ta kort på Evelina med vågorna i bakgrunden, eftersom hon inte ville få sin väska blöt så la hon den alldeles bredvid mig. Vi tog lite bilder, men såklart så sitter det några tjejer bara några meter bort som ser oss lägga ner väskan och tar den, så Evelina blev av med hela väskan, pengar, pass, idkort, kreditkort, allt!! Blir fortfarande arg när jag tänker på det, hur kan dom göra så? Okej om de tog pengarna men pass och allt! Dom hade väll så bråttom iväg och tog bara väskan och sprang, men jag blir så arg! Grejen var den att hon skulle ju fixa visum samma dag, så att hon får stanna i Filippinerna. Men nu måste hon åka till Manila (huvudstaden som ligger på en annan ö) och fixa ett temporärt pass, billigt!

Tråkigheter sker, men resten av resan blev bättre, vi hade trevligt ändå. Dagen efter åkte vi till Samar, men hann mest bara se bron som går över till den ön för vägen var dålig, resan var lång, tiden var kort och vädret var inte topp. Men bron var i alla fall väldigt speciell, den är 2,5km lång och går som ett S typ, de valde alltså inte att göra den rak som de kunde, utan gjorde den väldigt speciell istället. Tyvärr fick man inte stanna på bron och fota så försökte fota i bilen, gick sådär, men ska lägga upp någon bild så ni får se! Min kamera dog precis nu när jag skulle ladda in bilderna i datorn så jag hann bara få med några stycken från tidigare.

En söt unge från en av festerna för barnen som vi hade.

Dom här extremt snygga bilderna visar min snygga bränna som jag fick dagen innan vi hade fest, som tur var hade den lagt sig till dagen efter! Annars hade jag nog låst in mig haha

Jag hade mobbat Evelina för att hon hade fått en extrem bikinibränna, och senare på kvällen insåg jag detta. Den som skrattar bäst.. Syntes kanske lite dåligt på bild, men klicka på bilderna så ser ni nog bättre.

Jag och finkusin dagen då vi hade fest, så glad att vi valt att göra denna resa tillsammans!

februari 23, 2012 by nnyman

snabb update

Jag vet, väldigt dålig update de senaste dagarna, beklagar det. I tisdags åkte vi till tacloban för att sola på en strand på en närliggande ö, dock blev det vääldigt tråkigt väder så vi stannade i tacloban istället. Tyvärr hände andra tråkigheter också. Evelina blev av med sin väska, men pengar, pass, kort osv. Men det kommer att ordna sig, tråkigt bara. Vi stannade i tacloban över natten, tanken var att Evelina också skulle skaffa visum för att få stanna kvar, men det blev ju lite svårt utan pass..

Igår blev jag även av med min telefon. Vet inte riktigt hur det gick till faktiskt, mycket som händer nu. Men jag är glad att det inte var en dyr telefon med mitt svenska simkort i för då hade det blivit extremt jobbigt!

Jag ska försöka göra en ordentlig uppdatering i helgen, har lite mycket att stå i just nu, men det kommer 🙂

See you soon!

februari 18, 2012 by nnyman

24h fasta – 24h

Nu har de 24h av fastande passerat och det gick väldigt bra. Var väll jobbigast sista timmen, men det var bara att hålla ut. Åt god middag, men vågade inte äta så mycket för jag ville inte ”chocka” magen. Med tanke på att min mage brukar vara väldigt känslig om jag inte håller fasta måltider så trodde jag att jag skulle få ont, men har inte känt av något alls. Så det är jag glad för.

Nu blir det strax sovdags och imorgon är det kyrka och sedan förberedelser och kalas, ska bli supermysigt.

februari 18, 2012 by nnyman

24h fasta – 19h

Jag överlevde natten, även om det var jobbigt att gå och lägga sig hungrig. Vaknade däremot utan hunger och kände inget behov av mat förrän vid lunch. Hungern kommer och går, just nu känner jag inte speciellt mycket. Jag kanske vande mig vid att inte äta när jag fick magsjukan och inte åt på mer än ett dygn. Hittills har vi bara druckit vatten men vi gick precis och köpte juice, så vi får i oss lite socker i alla fall så att energin inte försvinner helt.

När hungern sätter in och känns olidlig tänker jag på alla barnen vars vardag är att inte kunna äta på mer än 24h..

februari 17, 2012 by nnyman

24h fasta – 10 min

För 10 min sedan drog vi igång ett till bönedygn och denna gång ska vi, som vill, också fasta. Jag och Evelina har bestämt oss för att inte äta någonting på ett dygn men att vi får dricka vatten och så. Det kommer bli tufft, har aldrig gjort det förut men vill verkligen ”prova på”. Kan bara tänka mig hur hungrig jag kommer vara om 24h, eller ja, om bara några timmar kommer jag ju vara hungrig. Dessutom tog jag passet 12-1 och Evelina 1-2 inatt (väldigt smarta tjejer), runt 12 brukar det alltid kännas som att det är dags för en tripp till Mcdonalds (eller här blir det väll risdags), men vi ska nog överleva det. Får se hur jag mår imorgon!

februari 16, 2012 by nnyman

DU och ingen annan

Jag läser boken Purpose Driven Life av Rick Warren, den består av 40 kapitel och jag läser ett om dagen. Igår handlade det om att Gud har gett oss olika gåvor och Han vill att vi ska använda oss av dessa, men inte lägga vår energi på de gåvor som vi inte har. Det kanske låter lite tråkigt, som att man inte kan lära sig spela gitarr bara för att man inte vet hur man tar ett enda ackord, det är klart man kan. Vill man lära sig spela gitarr så ska man lära sig spela gitarr. Men är man som mig, tondöv och saknar taktkänsla, är kanske inte en världsberömd gitarrspelare något man satsar på, utan finner glädjen i att göra något annat. Just det att Gud inte vill att vi lägger vår energi på de gåvor vi inte har, är för mig en väldigt stor befrielse, speciellt idag när vi åkte till en Bibelskola och Evelina höll i en sånglektion. Jag bara luta mig tillbaka och lyssna, för sång och musik är då verkligen inte en gåva jag har, det kan till och med de tondöva hålla med om!

Igår bad Andreas mig att skriva en spalt till en tidning. Den ska innehålla kort om mina erfarenheter här i Filippinerna. Genast började jag tänka på vad jag egentligen gjort här, vad har jag lagt min tid och energi på?! Har jag gjort något vettigt alls, och när jag läste kapitlet i boken började jag fundera på vad som är mina gåvor, vad är jag inte bra på och vad är jag bra på? Det är knepigt hur svårt det kan vara att tänka om sig själv vem man själv är. Vi fick alltid göra den uppgiften i skolan, skriva fem saker som vi är bra på. På den tiden var det lite lättare, det var ju bara att skriva att man var bra på att vara snäll och göra läxan. Men idag, när jag funderar på vad jag är bra på, dvs vilka gåvor jag har, och hur jag ska använda mig av dessa för att leva det liv Gud planerat för mig och inte lägga energi på fel saker eller blunda för det jag är menad att göra, då kändes det väldigt fjuttigt att vara bra på att vara snäll (hur man nu är bra på det..) och göra hemläxan.

Vad är jag egentligen bra på?

En sak är säker, vi måste prova oss fram. Warren skriver:

”If you think you are gifted to be a teacher or a singer and no one else agrees, guess what? If you want to know if you have the gift of leadership, just look over your shoulder! If no one is following you, you’re not a leader.”

Det kanske låter lite hårt, men det är sant. Däremot kan vi inte få reda på detta om vi inte provar. Du kanske inte tycker att sång låter som ett intressant ämne och känner att stå inför människor och sjunga skulle vara det sista du någonsin gör. Men en dag tvingas du sjunga en truddelutt och upptäcker att du är grym på att ta höga toner, även fast du aldrig övat, då kanske detta intresse också väcks inom dig. Något du aldrig upptäckt om du inte skulle ha provat. Samtidigt som du inte kan klamra dig fast vid att bli en as grym dansare om du (som jag) totalt saknar taktkänsla och ser ut som en stel pinne när höfterna ska rulla. Jag säger inte att man aldrig ska dansa om man tycker det är roligt och befriande, kör på bara! Dansa järnet och strunta i vad alla säger, jag dansar rätt ofta, fast hemma ensam när ingen ser (Whatever you do, do it for the glory of God). Men som ni förstår, Gud har också lagt ner flera andra gåvor som vi verkligen är bra på och som vi är ämnade för.

”If you don’t make your unique contribution to the Body of Christ, it won’t be made.”

Det är alltså högst viktigt att ta reda på vem man är, vad man är bra på och hur man bäst använder sig av dessa egenskaper. Personligen är jag totalt förvirrad. Jag har inte en aning om vad jag ska ägna min tid åt och lägga min energi på. Men, som Warren återigen skrivit, vissa menar att vi först ska upptäcka våra gåvor och sedan vet vi vad vi ska lägga vår energi och tid på, vilken uppgift vi är ämnade för. Men egentligen är det tvärtom. Börja med att tjäna, experimentera med olika uppgifter och på så sätt upptäcka dina gåvor. ”And when it doesn’t work out, call it an experiment, not a failure.”

Och även om jag är förvirrad, så har jag bättre förståelse för detta nu än för fyra månader sedan, dock tror jag att vi måste ägna hela våra liv åt att ta reda på våra gåvor, för vi har inte bara en, utan massor, och vi kan utveckla dem genom hela livet.

”What I’m able to do, God want’s me to do.”

februari 14, 2012 by nnyman

Äta bör man

Lite sådär halvsega dagar senaste veckan, när vi väll blev friska så härjade ösregn och det blev typ översvämningar överallt, stigen till skolan (där vi bor) var en enda stor vattenpöl, lixom även vägen till feeding centret där vi äter frukost och lunch. Det var alltså ingen höjdare att vakna och inse att vi var tvungna att ta oss ett bad för att kunna äta frukost.

Egentligen skulle vi åka på en liten roadtrip denna vecka, något jag verkligen såg fram emot, men planerna blev tyvärr ändrade så det blev inställt. Igår åkte Evelina, jag och Nenia istället till Ormoc och handlade mat, massor med mat!

Eller ja, ni se väll vad som vagnen till mesta del är fylld utav. Detta ska vara till ett party i helgen så vi åkte till staden och gjorde storshopping. Alltid lika spännande att försöka få med allt på bussen som alltid är lika överfull. Hade jag kunnat så skulle jag tagit kort på den resan men OJ så mycket folk! Jag och Nenia satt längst bak med fyra killar, och när jag skulle trycka ner mina höfter där så satt de nästan redan på varandra, kände mig väldigt stor just då..

Mat var det ja

Busseresan till Ormoc var också spännande, kändes som att åka karusell på ett tivoli eftersom busschauffören spelade precis sån musik som brukar spelas när man åker karusell, och han spelade så högt så vi var tvungna att skrika när vi skulle konversera. Evelina spelade in en kort film, kanske ska ta o lägga upp den..